IFK säkrade som bekant förra veckan ett återinträde i allsvenskan. För att ära detta och förhoppningsvis också för att fira en superetta seger kommer det smällas fyrverkerier på parken ikväll.
Som Norrköpingsbo är detta så stort. Att återigen få vara med och slåss med de stora lagen och framförallt att få hit de bästa lagen igen till Norrköping. Jag känner mig stolt och förväntansfull. Det ironiska i det hela är att jag egentligen inte är så intresserad av fotboll. Jag gillar mest de känslor som fotbollen för med sig; förväntan, glädje, besvikelse och gemenskap. Framförallt så skapar fotbollen en gemenskap i Norrköping, vi får alla något att prata om och kan tillsammans dela stoltheten eller besvikelsen.
För Norrköping var detta utträde viktigt. Allsvenskfotboll är en del av stadens identitet. Under åren i superettan har det därför märkts av en smärre identitetskris i staden. Det första tecknet på denna identitetskris som jag minns var när någon uppmärksam och ifrågasättande människa påpekade det orimliga i att IFK skulle fortsätta att vara på NT:s förstasidor i sportbilagan. Det fanns ju andra lag och sporter som låg högre upp i jämförelse med IFK:s superetta placering. Sant visserligen men resultatet orsakade kaos vid frukostbordet. IFK placerades för en tid som andranyhet i sportbilagan vilket skapade irritation och förvirring när man slog upp tidningen och fick bläddra en sida till! Trots allt är och var IFK det största laget för många Norrköpingsbor, därför tror jag att uppskjutet till allsvenskan kommer att bringa ordning i stadens lokala identitet. Tack IFK Norrköping för att vi får tillbaka den fotbollsstad vi minns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar