Ja, vad var det jag sa...

För några år sedan debatterades det i Sverige rätt så frenetiskt om huruvida föräldradagarna skulle delas lika eller inte. Genom att fördela dagarna lika mellan föräldrarna skulle man inte bara få papporna att bli mer aktiva i föräldraskapet redan vid starten utan också ett mer jämställt samhälle. Idag är inte rösterna i debatten lika höga eller lika många.

Mina s-vänner i Sodalitas och jag diskuterade samtidigt andra alternativ till ett mer jämställt samhälle. Diskussionen mynnade ut i en motion där vi propagerade för jämställda insatser redan under graviditeten. För många är nog vi föräldrar som känner igen oss i att det är mamman som står i rampljuset och är föremålet för uppmärksamheten under graviditeten. Vad vi kom fram till var att det var dags att också pappans roll uppmärksammades genom att till exempel utbildas i förlossningen utifrån perspektivet som den icke födande. Tilldelas ett ansvar och en funktion under förlossningen tänkte vi att en delad föräldraroll skapas från grunden. En mycket bra idé tycker jag fortfarande än idag och det gör visst fler har jag upptäckt.

Motionen passerade några beslutsgränser men nådde aldrig ända fram. Motiveringen till avslaget tror jag var något i stil med att Landstingets föräldrautbildning redan arbetar på det viset. Något som tål att diskuteras förstås. Nu verkar det dock som om privata föräldrautbildningar poppar upp och mot avgift bland annat gör just detta; skapar en roll för pappan.

Vänner till mig har kompletterat landstingets f-utbildning med ett privat alternativ. Detta med ett resultat att fadern fått mer känndom om vad som också väntar honom och självförtroende att möta föräldraskapet. Den privata utbildningen hade de blivit rekommenderade av vänner att gå. Förmodligen just vad de kommer att göra till sina framtida gravida vänner. Varför? Jo, för utbildningen som erbjuds via landstinget inte arbetat med det område som många blivande föräldrar behöver. Föräldraskap.

Mitt hjärta grät stora tårar när jag fick veta, detta hade aldrig behövt hända!

Berusad..

Vissa dagar känner man att man trampar vatten, på något sätt lyckas man inte omvandla allt det engagemang som finns inuti till praktik. De dagar man lyckas med denna omvandling får man en energikick, och den berusar. Idag är en sådan dag, jag känner mig alltså berusad ...

...berusad av att ha bidragit, fått och därmed också laddat upp med en ny omgång som jag vill leverera vidare. För att låta lite mindre kryptisk, igår deltog jag i en mycket spännande arbetsgrupp och kände att jag var viktig. De reflektioner som far runt i mitt huvud var nyttiga för diskussionen. det är en härlig känsla. Idag har jag deltagit i en utbildning om bemötande i relationen mellan personal och föräldrar inom handikappomsorgen. Maud Deckmar som höll i utbildningen bidrog med nya tankar, ny kunskap och framförallt med eftertanke. Mötet med Maud var mycket starkt och känslosamt och tillfällena då mina ögon var blanka av värme för denna härliga person var många. Det var nog särskilt kombinationen av personlighet och proffessionalism som blev så lyckat. Denna dag har fått mig uppmärksam på nya problemområden som jag ska söka vidare i. Härligt med nya tankebanor!

Krokodilfaschination

Denna månad har jag, min man och våra barn längtat efter länge. Roberts kusin med man och två barn som i vanliga fall bor i Perth, Australien har kommit till Sverige. Det är alltid jättekul när de eller delar av familjen kommer hit, men denna gång är det lite extra kul. Våra barn och deras barn är nu så stora att de kan leka med varandra och vår förhoppning är just att de ska skapa en relation till varandra så att de en dag kan hålla kontakt med varandra själva. Inget påtvingat...inte alls.

Hur som helst så far denna Australienska familj riket runt på x-antal dagar, det blir ju lite av en träffa alla hysteri när man inte är hemma så ofta. Men i helgen busade vi till det lite och snodde lite tid från kusinens mamma och åkte dit på en liten snabb visit. Det är konstigt att man fascineras så mycket av vissa saker och denna träff lämnade efter sig tre saker som drabbat min familj av fascination:

1. Barn som pratar Australienska, pratar verkligen Australienska. Barnaustralienska låter så mysigt och av någon konstig anledning blir man lika häpen varje gång de öppnar munnen. Vilket så klart måste låta jättedumt för vi vet ju att barnen inteväxt upp i Sverige utan har ett annat modersmål, ändå står vi där med hakan ner till golvet och ögonen tindrande av förundran och kärlek så fort de öppnar munnen.

2. Kusinens fotogeniske make som på något märkligt sätt alltid ser ut som en filmstjärna på bild. (bildbevis kanske kommer framöver)

3. Adam fick en present som nog var det som fascinerade oss mest. Han fick ett krokodilägg, som nu ligger i en skål med vatten. Under natten har ägget kläckts och nu kan man se ett litet krokodilhuvud. Sedan kommer krokodilen att lämna sitt skal och fortsätta att växa i skålen. Det är så kul :-) Spänningen märks i familjen och än så länge så rusar alla till skålen för att fascineras av förändringen som skett när vi varit borta. krokodilen har redan fått sitt namn efter Adams bästa kompis, Albin. Jag kommer framöver att lägga ut någon bild på krokodilen Albin så att fler får möjligheten att fascineras.

På tal om IFK effekter på stadsidentiteten...

Ja, vad kan man säga. Visst är allsvensk fotboll bra för Norrköpingsborna, vi är enligt skylten till och med lyckligast i Sverige. Inte illa!

Reinfeldt- en extrem socialkonstruktionist?

Såg ett gammalt inslag från Reinfeldts tid som ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Han deklarerade att välfärdssamhället som konstruktion var omöjlig eftersom människor blir för bekväma i ett välfärdssamhälle och då jobbar för lite.

...Jag undrar om Reinfeldt är en sådan där extrem (social) konstruktionist som inte heller ser sjukdom som en reell verklighet...

Mer välfärd. DN (artikeln ligger i skrivande stund inte ute på nätet)skriver idag om Bushs senaste upptåg. Av rädsla för socialisera hälsovården har han nu lagt in sitt veto på ett förslag om bättre hälsovård för de låginkomsttagare som idag står utan skyddsnät. Vad är det egentligen frågan om? Det finns människor i USA som är för fattiga för att innefattas av det system som finns idag, detta har Senaten insett men för presidenten är frågan ideoliogisk- skall de som inte har råd till sjukvård få hjälp.. nej.

Lo flaggade i september för att hårda tider väntar för de lågavlönade medan de högavlönade nu efter många år av hårt lidande äntligen börjar se ljuset i tunneln. De med låg inkomst riskerar en ännu lägre medan de med den högre inkomsten utökar. Nedrustningen av det svenska välfärdssystemet är därför än mer oroande än tidigare. Jag ser nämligen sjukdom som ett faktum, enligt mina erfarenheter kan man bli så sjuk att det inte går att jobba. Det kan vara en tillfällig sjukdom men den kan också vara permanent. Med en låg inkomst har jag inte den ekonomiska stabilititen bakom mig som tillåter mig att vara hemma, att få vård.

Usch, detta känns obehagligt..

IFK bringar ordning efter stadens identitetskris

IFK säkrade som bekant förra veckan ett återinträde i allsvenskan. För att ära detta och förhoppningsvis också för att fira en superetta seger kommer det smällas fyrverkerier på parken ikväll.

Som Norrköpingsbo är detta så stort. Att återigen få vara med och slåss med de stora lagen och framförallt att få hit de bästa lagen igen till Norrköping. Jag känner mig stolt och förväntansfull. Det ironiska i det hela är att jag egentligen inte är så intresserad av fotboll. Jag gillar mest de känslor som fotbollen för med sig; förväntan, glädje, besvikelse och gemenskap. Framförallt så skapar fotbollen en gemenskap i Norrköping, vi får alla något att prata om och kan tillsammans dela stoltheten eller besvikelsen.

För Norrköping var detta utträde viktigt. Allsvenskfotboll är en del av stadens identitet. Under åren i superettan har det därför märkts av en smärre identitetskris i staden. Det första tecknet på denna identitetskris som jag minns var när någon uppmärksam och ifrågasättande människa påpekade det orimliga i att IFK skulle fortsätta att vara på NT:s förstasidor i sportbilagan. Det fanns ju andra lag och sporter som låg högre upp i jämförelse med IFK:s superetta placering. Sant visserligen men resultatet orsakade kaos vid frukostbordet. IFK placerades för en tid som andranyhet i sportbilagan vilket skapade irritation och förvirring när man slog upp tidningen och fick bläddra en sida till! Trots allt är och var IFK det största laget för många Norrköpingsbor, därför tror jag att uppskjutet till allsvenskan kommer att bringa ordning i stadens lokala identitet. Tack IFK Norrköping för att vi får tillbaka den fotbollsstad vi minns!

Nu äntrar jag bloggvärlden

Jag tycker inte om att vara utanför, och det har jag varit länge nog nu. Jag har funderat, skall jag eller skall jag inte- blogga alltså. Att bara fritt ut skriva ner sina åsikter till allmän åskådan är lite skrämmande, men spännande. Jag inser att jag är lite sen i starten då de flesta varit igång en lång tid nu med sina bloggar. Men så är det. Vad skall jag skriva om, vill jag att mina åsikter och tankar skall vara tillgängliga för alla och för alltid är frågor som spökat i mina kval.

Jo jag vågar, jag har ju själv makten över tangenterna, jag bestämmer vad jag vill dela med mig av och vad jag lämnar kvar till mitt privata. Min blogg kommer att handla om det jag själv tycker är intressant, eeh, jag vill alltså inte skriva om det jag tycker är oväsentligt och tråkigt. När jag nu har klargjort detta intelligenta ställningstagande kan jag gå vidare till de viktiga grejorna. Det intressanta för mig är livet, rätt och slätt. Denna blogg kommer därför att handla om mitt liv, det är ju det jag känner till bäst ;-) Mina tankar, åsikter och upplevelser av att leva som ung vuxen, förälder, fru, kompis, Norrköpingsbo, student och politiker i dag är det som väntar. Detta skall bli roligt!

PS Jag tar nu tillfället att be om ursäkt för eventuella felaktigheter eller andra grodor som kan dyka upp i bloggen framöver och i samtliga av dessa fall hänvisar jag till tryckfelsnisse.